Har haft en helt ok dag, rätt mysig dag med lugn frukost framför tv4 morgon och sen en tur till grannstaden för att shoppa hem en fin stol till lillkillens rum och jag hittade även ett par jeans till mig. Har drömt mardrömmar om jeansprovning länge nu så skönt att ha hittat ett par och helt ok pris också! Sen blev det stenugnsbakad pizza och så köpte vi hem smarriga bullar! Har tagit ett skönt badbombsbad och lyssnade på klassisk musik medan jag badade. Så skönt! Mamma spelar alltid klassisk musik när jag är hemma och jag tycker det är så skönt och avslappnande så jag önskade mig några skivor när jag fyllde år. Lugn och ro i huvudet, nyfilade fötter och nysmord kropp! Nu blir det försenad födelsedagsmiddag som min älskling ska laga.

Positivt

Lat vecka med lagom tempo

Besök på öppna förskolan

Sångstund med bebisarna

En fika med kompis

Tränat och ska träna i morgon

Tur till N

Shoppat lite

Skönt bad

Babysim

Födelsedagsmiddag i efterskott

Världens finaste bebis som snart är ett halvår

Fina vänner

Planer för våren

Vardagen är rätt så jäkla nice just nu! Massor av mys med min älskade lilla skrutt, lata mornar i sängen (efter rätt så sömnlösa nätter), Efter tio med Malou, långa promenader, öppna förskolan, fikastunder, träning (egentid) och slappa kvällar i soffan. Det jag önskar det fanns lite mer tid för är väl mys med den stora älsklingen! Livet är härligt och jag njuter av det! Försöker lära mig att vara mer här och nu! Ser saker på nytt genom min sons ögon och försöker ta det i hans tempo. Jag tror jag har blivit lite bättre på att ta det mer som det kommer, att kunna ändra mig och säga "nej ingen öppna förskolan idag, vi ligger i sängen ett tag till istället" osv. Jag önskar bara jag kunde sluta oroa mig inför jobbsökande och inför allt vad det innebär att jobba och ha barn. Jag önskar jag fick regisera livet så att jag kunde vara hemma på halvtid, ha ett jobb som jag trivs bra med och där jag får en chans att lära mig saker och utvecklas. Tänk om mannen kunde spika den där lottoraden!:-) Jag försöker tänka att jag inte behöver oroa mig över jobb än utan njuta ett tag till och sen börja söka men utan oro!

Vardagen är skön och bra och jag älskar att få vara med min lilla kille och det är vad jag ska fokusera på just nu!

Jag fyller år och sitter här i soffan med tårar i ögonen och överväldigas av känslor. Tänk att jag sitter här frisk och trygg med världens finaste bebis som sover på sin mormors bröst helt ovetande om all olycka och alla hemskheter som finns i världen. Vi tittar på en hjälpgala från Los Angeles (SVT1) för Haiti. Det är så fruktansvärt det som har hänt där och det går liksom inte att ta in alla bilder och allt det som människorna där genomlider nu. Bilder på barn, föräldralösa, skadade, hemlösa, rädda, traumatiserade barn. Haiti var ett av världens fattigaste länder redan tidigare och jordbävningen kommer påverka människorna där i generationer. Här sitter jag med en frisk liten bebis som förgyller vårt liv varje dag och så ser jag bilder på andra små bebisar långt borta som har förlorat allt. Döda som begravs i massgravar utan att ens registreras. Det går inte att ta in och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad. Trots detta så vet jag att jag i morgon åter igen kommer att beklaga mig över dom där gravkilona som jag inte blir av med, sukta över allt jag vill shoppa och drömma mig bort till solen och värmen. Det är klart att man måste få klaga lite även i vardagen men vi borde tänka efter och sluta klaga i onödan! Vi borde även se vad vi kan göra för att hjälpa våra medmänniskor, både dem som finns i vår närhet och dem som är långt, långt bort.

Jag fortsätter att se galan och gick nyss in på Läkare utan gränser och skänkte 300 kr. Ja jag gör det lika mycket för min egen skull, för att försöka lindra det dåliga samvetet men jag tror inte på altruism. Jag tror att man gör goda saker både för andras och för sin egen skull.

Skänk något ni också! Alla kan göra något och just nu behöver dom på Haiti vår hjälp!

http://www.lakareutangranser.se/gava/

Ha en fin fortsättning på lördags kvällen och en skön söndag!:-)

Idag har jag sorterat ut bebiskläder, storlekar som är för små och ska sorteras in i "spara", "skänka", "sälja" . Herregud det går så fort! Min lilla bebis som hade storlek 50 när han kom till oss en dag i augusti har nu 68-74. Det är ju galet! Hur kunde det gå så fort? Han som vägde 3510 gram när han föddes väger nu 7200 gram och fyller snart 6 månader. Jag pratade med en mamma idag som har en son på 7 månader och som skulle börja jobba heltid nästa vecka och låta sambon gå hem på föräldraledighet. Hon hade ångest och sa att hon kommer storböla när hon går till jobbet. Jag förstår henne. Jag har redan nu ångest över att börja arbeta och jag är föräldraledig till och med augusti. Tiden går så fort och så mycket händer i utvecklingen. Ikväll har min lilla kille kiknat av skratt, börjat skratta bara av att titta på mig. Senaste tiden så har jag mer än tidigare verkligen sett hur han tittar på oss (hans föräldrar) som om vi vore hans största idoler och det känns så bra i magen. Tänk att jag har någon som behöver mig så otroligt mycket, som är beroende av mig och som tittar på mig med ögon som glittrar.

På morgonen ligger han bredvid oss i sängen och ligger och klappar mig på kinderna, känner med sina händer över mitt ansikte och så känner jag hans varma andedräkt mot min hud och jag smälter varje gång.
Jag försöker njuta, vara här och nu och verkligen njuta av föräldraledigheten och min son men det går för fort! Han växer för fort! Tiden går för fort! Jag vill skrika stopp!!

Finns det några föräldralediga som läser den här bloggen? Hur känner ni?

Vi skänker pengar till WWF och SOS-barnbyar varje månad. Under ett år blir det totalt 1200 kr var till dessa organisationer. Vi brukar även skänka några hundralappar varje jul, i år till BRIS och UNICEF, och om vi tittar på någon hjälpgala brukar vi skänka någon slant. Dessutom är jag medlem i Röda korset och betalar medlemsavgift dit. Vi är två i vår familj som i vanliga fall arbetar heltid och har har alltså en årsinkomst på några hundratusen och sammanlagt skänker vi alltså några tusenlappar per år. Det känns rätt fjuttigt. Om alla tänkte till lite vad deras inkomster går till så finns det säkert några helt onödiga kostnader som faktiskt skulle kunna gå till något bra ändamål istället. Vi har helt klart onödiga utgifter och även med dessa onödiga utgifter skulle vi nog kunna skänka mer, bidra till att någon bra organisation får mer pengar att kunna göra ett bra arbete för sin målgrupp.

Vad skänker ni pengar till?
Svenskarna har än så länge skänkt 50 miljoner kronor till Haiti. Har du skänkt några pengar? Många olika organisationer arbetar med denna katastrof. Själv skänkte jag 50 kronor  till Röda korset genom att messa AKUT till 72 900.

Har du inte pengar att skänka kan du alltid bidra på något annat sätt. Ge gamla (men hela och rena) kläder till Röda korsets Kupan verksamheter. Jag skänkte en kasse bebiskläder idag. Bli frivillig inom någon organisation och stå med en bössa på stan och skramla ihop pengar. Om du har rätt bakgrund/utbildning kan du anmäla dig till BRIS för att arbeta i deras hjälptelefon/hjälpmail. Alla kan göra något och något litet är bättre än inget. Vad kan du göra?

Ha det fint! :-)

Var på BVC idag och läste lite olika kommentarer i Vi föräldrar om föräldraledighet och framförallt pappornas föräldraledighet och pappornas roll. Det var tydligen någon journalist i DN som skrivit om just kritiken mot pappor och menade väl att pappor smutskastas och inte får en riktig chans. Jag ska låta vara osagt exakt vad journalisten hade för åsikter för jag har inte själv läst utan bara läst kommentarerna kring det hela men jag har själv tänkt en del kring det här med pappornas roll, föräldraledighet osv. Ja jag har tänkt själv men så klart även läst en hel del i föräldratidningar och pratat med andra föräldrar eftersom det verkar vara ett rätt hett ämne. Ska man dela föräldraledigheten rakt av? Varför ses inte män precis som kvinnor i en viss ålder som "riskanställningar" i och med att de kan gå hem på föräldraledighet och sedan behöva vabba när barnet är sjukt?

 Nej jag tycker inte att man ska bestämma åt föräldrarna hur de ska dela föräldraledigheten. Jag tycker däremot att det är bra som det är nu att ett visst antal dagar är avsatta till mannen och brinner inne om inte han utnyttjar dom, men jag tycker inte politiker ska bestämma att föräldraledigheten ska delas rakt av. Alla familjer ser olika ut och har olika förutsättningar och det gäller både när det kommer till ekonomi, arbete men även när det kommer till personliga förutsättningar. Vissa pappor kanske inte är lämpade att vara hemma med sina barn (precis som att vissa mammor kanske inte är lämpade att vara hemma) och skulle man då tvinga föräldern att vara hemma skulle det förmodligen bli olyckligt både för den föräldern, barnet och för föräldern som tvingas arbeta och som går med oro för hur allt går där hemma. Visst kan man väl tänka  att varför skaffar man barn men någon som inte är lämpad att ta hand om sitt eget barn och visst är det en rimlig fråga, men sådana familjer finns ju och bättre då att barnet är hemma med den som kan ge mest trygghet och omvårdnad vare sig det är mamman eller pappan. Däremot så tror jag på en debatt om föräldraledigheten och att man försöker påverka så att fler pappor tar ut föräldraledigheten. Gör det mer ok för pappor att vara föräldralediga. Jag hoppas att arbetslivet har kommit en bit på väg när det gäller acceptansen att även pappor kan vara hemma men det kan säkert bli bättre. Många argumenterar och säger att mannen är den som tjänar bäst och därför blir den som arbetar. Min man tjänar cirka 7000 kr mer än mig men kommer ändå vara hemma ett halvår. Hur kan man se till att ekonomin inte har en avgörande roll för vem som stannar hemma?

Jag tror mycket också handlar om att vi mammor måste dela med oss. Vi vill gärna ha kakan och äta den. Jag kan bara gå till mig själv och säga att jag inte hade velat dela rakt av eftersom jag verkligen vill vara hemma med mitt barn i ett år. Däremot hade jag aldrig accepterat att min man inte tog ut någon föräldraledighet. Nu tar jag ut färre dagar så att även min man kan vara hemma men i ett halvår. Vi mammor måste våga släppa kontrollbehovet och låta papporna vara just närvarande föräldrar och att uppmuntra till föräldraledighet. Jag tror faktiskt att det kanske kan vara lite bekvämt för vissa pappor att skylla på svårigheter att vara borta från jobbet. Det kanske för vissa känns lite läskigt att vara hemma och ha ansvar för barnet på heltid men det är ju en vanesak och något som jag tror kan kännas läskigt även för mammorna i början.

Jag älskar att se min man med vår son. Jag blev kär på nytt när jag såg honom bli pappa och hur otroligt fin han är med vår lilla kille. Kärleksfull, omtänksam, gosig, rolig och busig. Däremot känner jag mig som en kontrolltant i hemmet och många av mina vänner som har barn beskriver samma sak "Har du gjort det?", "Kan du fixa maten till J nu?", "Kom ihåg att..." Jag vill inte vara sån, jag vill slippa tjata lika mycket som min man vill slippa tjatet, men då krävs det att min man tar för sig mer i hemmet, tar tag i saker, tar egna initiativ, tänker till lite vad som kan behöva göras och planerar lite mer än han är van vid sen tidigare. Han behöver göra allt det och jag behöver släppa lite på kontrollen, sluta dubbelkolla allt och lita på att han fixar saker och tänka att han får reda ut det som blir fel eller det som glöms bort.

Jag tror att barn behöver närvarande föräldrar, att de behöver få kvalitetstid med båda sina föräldrar och att barnen växer upp och ser båda föräldrarna ta ansvar för barnen och hemmet. Barn behöver få se pappa stå i köket och laga mat, se pappa städa, tvätta och handla. Barn behöver få mycket närhet och mys även med pappa. Barn behöver också få se mamma släppa loss och leka riktigt ordentligt, att mamma inte bara är den som tjatar på alla i familjen om allt som behöver göras och som ska ha koll på allt utan att barnen känner att mamma har tid även för lek och bus. Då behöver papporna ta för sig mer i hemmet och av ansvaret och mammorna måste släppa just på kontrollen och dela med sig. Det tror jag alla i familjen skulle vinna på.

Vid nyår skrev jag en lista med mål inför 2010. Jag tänkte att jag skulle ta och utveckla den lite. Visst det blir lite press när man skriver en offentlig mållista, då känns det ännu mer som att jag verkligen vill nå upp till mina mål men jag ska försöka att inte ha för mycket prestige. Saker och ting kan ju ibland hända längs vägen, vissa saker är svårare än man tror osv.

Hälsa

Gå barnvagnspromenader, helst varje dag

Ta upp löpningen och utöka mina korta sträckor så jag kommer upp i en mil

Springa Göteborgsvarvet och väldigt gärna på en bättre tid än sist

Träna pass någon gång i veckan

Försöka minska ner på godisätandet

Äta mindre portioner och mer grönsaker och vegetariska måltider

Personliga mål

Läsa en distanskurs

Utbilda mig inom RK och börja föreläsa

Arbeta med min oro inför framtiden och att inte ta ut negativa saker i förväg

Njuta mer av här och nu och inte vara i framtiden hela tiden

Se till att hitta stunder för mys med min älskling så att vi inte bara är föräldrar

Skriva

Njuta av min son och föräldraledigheten så mycket jag bara kan och att verkligen vara med honom och inte göra andra saker vid sidan om hela tiden

Arbete

Fräscha upp min CV och skriva nya personliga brev

Söka arbeten som finns ute men även skicka spontanansökningar till arbetsplatser där jag verkligen vill arbeta

Börja föreläsa som RK-informatör och på så sätt få en merit till och nya erfarenheter.

HITTA ETT NYTT ARBETE!!!

Jag vill hinna i vår

En helg med E & M

Flera helger i stugan

En helg med K

Åka hem till familjen

En möhippa

En kurs i sthlm

En bröllopsfest

Göteborgsvarvet

En helg med K & H

När jag är ute och går brukar jag ofta gå och prata för mig själv, eller ja inte bokstavligt talat så att jag rör på läpparna men jag pratar med mig själv i huvudet. Det kanske dom flesta gör när de är själva? Ja helt enkelt jag tänker!:-) Försöker peppa mig själv till att tänka positivt och en promenad är ett perfekt tillfälle att göra just det. Innan förlossningen så försökte jag till exempel se förlossningsförloppet framför mig och peppa mig till att jag skulle hitta styrkan att fixa förlossningen, stå ut med smärtan och orka. Jag såg framför mig mina målbilder (min efterlängtade bebis på bröstet, att få skicka sms till de närmaste om att vår bebis äntligen var här, se min man hålla i vårt barn för första gången) och så tänkte jag hur jag skulle andas och samtidigt ta fram dom där urkrafterna. Jag känner nu i efterhand att det var ett väldigt bra sätt att förbereda mig inför förlossningen. Jag kunde ju inte föreställa mig hur förlossningen skulle bli, hur det skulle kännas men det här var ett bra sätt för mig att pusha mig själv till att tro på mig själv och mina krafter.

Idag under min promenad gick jag och försökte bygga upp lite jävlar anamma att inför jobbsökandet som jag måste ta tag i så småningom. Jag försöker intala mig själv till att tro att jag kommer hitta ett nytt jobb, att jag vågar skicka dom där spontana breven med mitt CV till arbetsplatser där jag verkligen kan tänka mig att arbeta. Jag ska ha ett nytt arbete, så är det bara! Jag har kompetens till så mycket mer än vad mina arbetsuppgifter nu kräver av mig. Jag är ung, driven, bra på att planera, organisera och att se dom jag arbetar med. Jag fungerar bra i grupp, jag tar för mig, jag tar initiativ och gillar att ta en ledande roll när det behövs och jag tycker om utmaningar och att utvecklas. Klart att jag kommer att få ett nytt jobb! Visst det är dåliga jobbtider nu men jag kommer hitta ett nytt arbete. Så det är vad jag ska intala mig själv nu framöver! Jag kommer att hitta ett jobb och jag hoppas jag hittar ett där jag slipper pendla, ett i stan med kontorstider och möjlighet till flex så att jag kan träna någon lunch i veckan.

Annars under mina promenader brukar jag även försöka gå igenom vad jag vill göra i framtiden, vad jag är nöjd med i mitt liv och vad jag vill förändra. Jag brukar försöka peppa mig själv med positiva kommentarer om vad jag har lyckats med hittills och pusha mig själv till att tro att jag därför kommer lyckas även med det jag vill i framtiden!

Promenader är bra! Det ger motion samtidigt som det är ett perfekt sätt att rensa huvudet från negativa tankar och oro och istället fylla på med ny energi och nya positiva tankar! Jag ska försöka få till en rutin att gå så gott som varje dag. Än så länge säger min son inte emot utan sitter nöjd i sin vagn. Oftast sover han men idag var han faktiskt vaken hela promenaden men satt mest och log för sig själv och tittade på mig. Nöjd liten kille!:-)