Idag är det grått igen men än så länge ingen snö här och jag hoppas innerligt att den inte kommer! Igår var det sol och fint och jag känner hur våren är på väg och det är härligt! Idag har vi en lugn dag här hemma, ska ta en kort tur ner på stan och ikväll blir det fika hos en kompis. Det ska bli mysigt! Jag känner mig rätt nöjd med mig själv just nu. Förra veckan tränade jag 5 ggr varav 4 löpturer. Igår körde jag ett hårt spinningpass och ska köra spinning en gång till den här veckan och springa en runda. Jag känner av mina ben lite så ska vila från löpningen den här veckan. Det är skönt när man kommer in i en bra träningsrutin och man känner hur man orkar mer och får mer energi!

Fick reda på igår att jag ska få gå på en tvådagars kurs i KBT-teori med jobbet snart och det ser jag fram emot! Kul att få lära sig lite nytt när jag är föräldraledig och samtidigt en merit att sätta i mitt CV. Jag läser ju en kurs också i multikulturellpsykologi med fokus på föräldra-barn relationer. Jag kan rekommendera den för den är riktigt intressant! Högskolan Väst och distanskurs Föräldraskap i världen. Vi lever ju i ett samhälle med många olika kulturer och det är viktigt att lära sig om andras kulturer, hur våra kulturella bakgrunder påverkar oss i vårt möte med andra osv. Den har gett mig många nya perspektiv och jag är glad att jag läser den. Det är rätt skrämmande att läsa ockås och inse hur många som diskrimineras i samhället och hur exempelvis vissa folkgrupper får fel vård eller ingen vård just på grund av dålda och öppna fördomar. Dessutom gör språkbrister att många inte får rätt hjälp i samhället. En annan sak är att vissa sjukdomar finns bara i vissa kulturer och missas lätt om man inte har kunskap och vissa sjukdomar som ex depression tar sig olika uttryck i olika kulturer och därför kan man missdiagnostisera om man inte har kunskap om detta. Jag önskar att alla kunde få läsa multikulturell psykologi!

POSITIVT

• fika med en kompis ikväll
• att jag tränar så mycket som jag gör nu
• jag känner att jag får bättre kondition, orkar längre sträckor
• min sovande lilla prins som nu ålar, har fått tänder och övar sin röst
• testat lite nya goda vardagsmatrecept så vi kan variera den ibland rätt tråkiga vardagsmaten
• KBT-kurs
• kursen jag läser på distans
• att lära sig nya saker
• ska hem i påsk och träffa familj och vänner
• ska köpa nya springskor idag
• babysim, så mysigt och roligt
• fina vänner och familj

Jag är sån som inte vill vara nybörjare. Jag vill kunna visa att jag kan redan från början och är feg när det gäller att visa upp när jag inte kan. Ett exempel är att jag länge velat lära mig spela tennis men jag vågar inte pröva eftersom jag inte kan. Jag vill i så fall hitta en undangömd bana någonstans där ingen mer än min man kan se mig medan han lär mig spela. Det är otroligt fånigt! Vem kan allt från början?

Samma sak när det gäller att våga tro på mina förmågor. Jag tycker om att skriva. Jag fick mycket beröm för mina uppsatser när jag gick i skolan men nu vågar jag inte tro på att jag kan längre.  Jag har skrivit lite då och då hemma men vågar inte ens låta mina närmaste läsa utan att först komma med tusen ursäkter och bortförklaringar. Varför? Varför är jag så rädd att någon ska tycka det jag gör är dåligt?

Så nu har jag utmanat mig själv. Jag har skickat in ett barnboksmanus och det var inte själva utmaningen för att låta främlingar som aldrig träffat mig läsa mitt manus har jag inga problem med. Nej min utmaning var att jag har berättat det för några kompisar. Jag gjorde det och rodnade samtidigt. Jag vet att chansen är liten att man får ett bokmanus antaget. Jag vet att konkurensen är enorm men jag är nöjd med mitt manus. Däremot skulle jag inte våga mina vänner läsa det. Nej det får dom bara göra om jag väl får boken publicerad. Jag har utmanat mig själv tillräckligt för nu. Jag har berättat att jag skickat in ett manus.:-)

Jag skrev ett inlägg tidigare om en gammal praktikplats som jag maila till och att dom inte ens svarade. Jag tycker överhuvudtaget det verkar som att många inte tar sig tid och inte har ork att göra det där lilla extra, det där som skulle betyda mycket för någon annan. Träffade på en från praktikplatsen igår och tänkte först att det skulle bli pinsamt för hon vet att dom inte svarat och jag vet det....Men det blev ett bra möte! Hon hade väl någon ursäkt om att hon tänkt men inte blivit av, att jag fanns med på hennes "att göra lista" osv. Jaja strunt samma! Vi pratade framtid och att jag så gärna vill jobba hos dom, att dom faktiskt funderar på att ta in någon yngre och jag förde så klart fram mina argument för varför dom behöver just en yngre i arbetsgruppen. Det kommer bli tjänster lediga där nästa år och ja jag såg till att göra ordentligt med reklam för mig. Hon tyckte det var jättebra att jag försökte hålla fast i de kontakter jag har och att ingen haft praktik vare sig innan eller efter.  Hon frågade om jag var intresserad av alla arbetsområden inom arbetsplatsen och det är jag så klart! Ja nu har jag gjort vad jag kan för att göra reklam för mig och det känns bra! Jag var peppad efter mötet. Träffade henne under ett träningspass och tänk jag som nästan stannade hemma från träningen...

Ringde även angående en tjänst jag sökt. Fick veta att jag inte var bland de 10 utvalda till intervju men blev ändå glad av samtalet. Han tog sig tid, kollade igenom min cv och sa att enda anledningen var att jag hade för kort arbetslivserfarenhet men att min CV såg bra ut i övrigt och han undrade om han fick ringa om de inte hittar någon bland de 10 utvalda. Han sa även att det kommer komma ut fler tjänster som jag borde söka. Alltså tycker han att min CV är tillräckligt intressant och han tyckte det var positivt att jag både ringde och mailade om tjänsten. Han hade kunnat bara svarat kort att jag inte var uttagen och sen bye bye men han tog sig tid och det gjorde mig glad. Jag känner lite mer självförtroende nu när jag ska söka vidare och jag hoppas ju så klart att de inte hittar någon bland de 10 utan att de ringer mig! Jobbet är tufft och krävande men om bara ryktet om mycket jour inte stämmer så vill jag gärna ha det!

Håll tummarna för mig!!

Har haft en härlig hej med fina tjejkompisar! Mycket bra prat, fika, shopping, middag ute med vin och för mycket god mat. Tjejhelger gör verkligen att man fylls med energi och glädje! Tänk vad skulle man göra utan sina tjejkompisar?! Vi pratade om livet och framtiden och att har vi klarat av att behålla vänskapen trots två barn så kommer vi klara det när det kommer fler barn och någon gång i framtiden så kommer vi åka på weekends till Europas huvudstäder, spahelg eller andra liknande trevligheter! Vi har gått från studenter till heltidsjobb, vi har haft tjejhelger där vi partat loss och fuldansat men senaste åren har våra tjehelger inneburit att leka med kidsen, äta god mat och prata, prata, prata mellan lekstunderna och när barnen somnat. Underbart med nära, härliga vänner som utmanar ens tankar, vågar ställa frågorna man inte själv vågar ställa sig, som man vågar berätta allt för och som stöttar och pushar! Nöjd och glad efter en härlig helg!! Två tjejhelger till väntar under mars och april!:-)

Positivt

tjejhelg

strålande sol, klarblå himmel

fågelsång

snön smälter

ska ut och springa

varit på babysim

libanesiskmusik och mat som vi åt igår

sökt jobb

shoppat snygg väska och kavaj

spanat in söta ballerinor som nog ska bli mina

min finaste son som växer så det knakar

min älskade man

myskväll ikväll med Solsidan på TVplay