Den här veckan har jag varit dålig när det gäller träning. Har iofs gått långpromenader varje dag men inga träningspass förutom idag. Jag kom nyss hem från gymmet där jag kört en mil på löpbandet. Lika mycket mentalträning som fysisk för gud så segt det är. Jag pratar med mig själv i huvudet, föreställer mig halvmaran och hur jag tar mig kilometer för kilometer, pushar mig upp för först den ena bron och sen den andra, tävlar mot mina medtävlande och mot min egen gamla tid.Idag förbättrade jag min tid med 2 minuter och känner mig jäkligt nöjd med det! Förstår fortfarande inte hur jag ska orka springa 1.1 mil till men äh det är ett tag kvar och jag fixar det!!  

Mitt mål i vår är ju alltså att springa göteborgsvarvet i maj men med det målet kommer ju en massa andra bra saker.

• Jag får bättre kondition
• Jag blir starkare och snabbare
• Jag går ner i vikt (5 kg kvar till startvikt innan graviditet)
• Jag känner mig fräschare och snyggare
• När jag tränar brukar jag bli bättre på att inte äta onyttigt (lite lite bättre iaf)
• Jag får frisk luft
• Självförtroendet ökar när man känner att man fixar saker man inte riktigt trodde att man klarade av. Det gäller att ha delmål för att fixa det.
• Jag får ännu mera jävlaranamma, det är bra att ha ett mål
• Förhoppningsvis får jag tillbaka men snygga rumpa på köpet!:-)

Nu ska jag ta ett bad!

Ha det fint! :-)

Fredag igen och vi har haft en riktigt mysig dag trots att det regnar och har bildats stora sjöar lite här och var ute. Började dagen med babysim. Jag älskar att bada och min bebis som inte är en liten bebis älskar det också! Härligt att se hans ögon gnistra och hur han sprätter med benen och får kallsupar då och då men smilar ändå. Efter badet gick vi i ösregn ner på stan och shoppade lite kläder till mig och en vårjacka och lite annat till J. Jag shoppade härliga tulpaner och några lyxpraliner till mig själv och nu har jag precis druckit en latte och ätit choklad här hemma medan jag skrivit några mail. Bra dag helt enkelt! Jag längtar till vår och sol men jag bestämde mig för att deppvädret inte skulle få mig att deppa idag och jag lyckades!  Ikväll blir det godis och pensionärskväll med På spåret och sen Solsidan. Jag älskar solsidan! Så jäkla roligt och rätt träffsäkert! I helgen blir det hotellfrukost, träning och husvisning.

Ha en fin helg!!

Jag är ju på jakt efter nytt arbete och för några år sedan hade jag praktik på ett ställe där jag verkligen skulle vilja jobba. Jag har försökt hålla kontakt med dom, skickat något kort vid jul, de var mina referenser till ett jobb jag hade osv. Man ska ju ta vara på de kontakter man har så för några veckor sedan mailade jag dom och skrev att jag är på jakt efter nytt arbete, att min dröm är att jobba hos dom eller med något liknande och att jag hoppas att de hör av sig om ett eventuellt vik eller en tjänst dyker upp. Ja ett trevligt, lättsamt mail med lite personligt och lite professionellt. Jag förstår självklart att de inte kan ge ett jobb till alla som mailar. Jag förstår att de har mycket att göra och att mail till sånt som inte rör arbetet inte prioriteras. Fast samtidigt inte. Jag har lovat mig själv att alltid försöka komma ihåg hur det var när man själv var ny på arbetsmarknaden och hur peppande kommentarer och lite hjälp på vägen kan göra så otroligt mycket. Om de bara kunde skriva ett mail tillbaka där de skriver något om att det är kul att jag blev så inspirerad av praktiken, ge mig några uppmuntrande ord på vägen. Jag skulle bli glad och jag skulle inte som nu känna mig som ett drygt plåster. Jag förväntade mig inte ett mail med ett jobberbjudande men jag hade hoppats på att de kunde svara. Jag tänker att om jag själv arbetade med något och fick ett mail från någon som klart visade intresse för jobbet och för att få in en fot så skulle jag iaf svara och kanske komma med något tips på erfarenhet som kan vara bra att ha, någon kurs att gå eller om inte annat några vänliga ord.

Jag vill verkligen inte bli sån som inte tar sig lite, lite tid till att hjälpa någon annan på vägen, som inte har tid med några uppmuntrande ord. Jag tycker fler borde tänka på att det där lilla som faktiskt egentligen inte tar så lång tid kan betyda så mycket för någon annan. Nästa gång är det kanske man själv som behöver lite hjälp, som väntar på ett svar som aldrig kommer...

Skulle ju springa en mil igår men det var ju snöstorm och kallt och oplogade vägar så jag stannade inne istället. Så idag avbokade jag istället pumpen och körde löpband tillsammans med kompisar. Jag har inte sprungit milen på över 2 år, sen förra göteborgsvarvet och idag gjorde jag det! Jag sprang milen på 63 minuter och för att vara första gången på 2 år och för att ha fött barn för 6 månader sedan så är jag supernöjd! Så skönt att ha fixat det! :-) Det är fasiken lika mycket mentalträning som fysisk för det är så tråkigt att springa på löpband men med bra musik i öronen så gick det! Det känns som att man springer mycket fortare på löpband än ute men tiden visar att det är precis tvärtom. Jag är nöjd med min insats och ska försöka köra milen då och då på löpbandet för att träna upp flåset och försöka pressa tiden och i april ska jag springa 1.5 mil på löpbandet har jag bestämt!

På en mil så brände jag tydligen 2000 kalorier, det kan ju vara nice att veta! Dessutom hade jag gått ner 2 kg sen sist jag stod på vågen så nu har jag 5 kg kvar till min ursprungsvikt innan graviditeten! Nöjd med mig själv idag helt enkelt!!!

Nu väntar ett rosa badbombsbad!!!

Ha en fin söndagkväll!

Fredag (igen) och jag har haft en skön, bra dag! Sonen sov länge idag och jag hann både träna lite styrka samtidigt som jag kollade Efter tio, duscha, sminka mig, fixa håret, äta lunch och läsa tidning innan han vaknade igen. På eftermiddagen har vi varit på stan och fikat med trevligt sällskap och en god choklad mousse! Nu har jag varit och köpt present till en kompis som behöver muntras upp och vad passar bättre än en badbomb från Lusch och lite choklad?!  Håller även på att fixa inför en förhoppningsvis rolig möhippa i vår...Kul att planera!

Positivt

Sprungit 2 ggr den här veckan och varit på flera promenader

Ska försöka mig på milen i morgon (jogg)

Jag kan ha mina gamla jeans igen, det tog 6 månader efter förlossningen

Shoppat tröstpresent till en fin vän som behöver lite uppmuntran

Bokat spabehandlingar inför en tjejhelg

Planerar möhippa

Fina mail från vänner

Fredag igen och mys hemma med lasagne och På spåret (pensionärsvarning jag vet!)

Min underbara son som växer så det knakar och som får mig att skratta och le varje dag.
Att få mötas av min sons leende varje morgon och höra hans gurglande skratt

Tiden på dagen när min man kommer hem från jobbet

Handlat nya sovlinnen med lite färg så nu ska de utslitna, urtvättade slängas

Bokat ett pumppass på söndag

Telefonsamtal med mamma, vad skulle jag göra utan dom?

Helger inbokade med fina vänner

Ska planera sommaren och en tripp till Skåne med familjen

Ha en fin fredagkväll och helg!!! Försök göra någon lite glad!

En alla hjärtans dag med nyhet om två separationer i vår närhet. Tråkigt och tufft men förhoppningsvis leder det till något bättre för alla inblandade så småningom. Förhoppningsvis leder den ena separationen till att jag om en tid får en gladare vän som får tillbaka sin självkänsla och vågar tr på att hon är så bra som hon faktiskt är! Förhoppningsvis leder den andra separationen till att de hittar tillbaka till varandra och till ett nytt sätt att leva ett liv ihop.

Vi har haft en bra dag med en härlig långpromenad i strålande sol och med varsin latte från Espresso House i handen. Solen nästan värmde lite och det kändes nästan som vår i luften. Många människor som var ute på söndagspromenad och vår son satt nöjd och glad i vagnen. Ikväll har jag tagit ett skönt badbombsbad i knallrosa vatten och en ljuvlig doft! Lush är som en godisaffär för mig och jag älskar att få unna mig en härlig badbomb då och då.

Nu väntar massage och sen sussa! I morgon börjar en ny vecka och jag ska plugga, gå på sångstund, fika, träna, gå promenader, planera möhippor och massa annat trevligt!

Hoppas ni har haft en fin dag och helg!     

Jag sitter fortfarande i pyamas och tittar på Efter tio som den här veckan har tema mobbning. Jag blir så ledsen över att så många barn mår så dåligt i skolan, att barn är så elaka mot varandra. Vad är det som gör att vi människor kan vara så elaka mot varandra? Varför är det så svårt för många av de vuxna på skolan att våga se och ta tag i problemen? Ofta tänker nog folk att det är synd om den som mobbar, han eller hon har nog haft en svår uppväxt, har problem hemma osv och man gör även mobbaren till ett offer. Det kan säkert stämma. En person med självkänsla och som mår bra har inte behov av att trycka ner andra men det innebär inte att det är ok att vara elak mot andra bara för att man själv mår dåligt. Jag tycker man förolämpar mobbaren genom att inte låta honom/henne ta ansvar för sitt agerande och att hjälpa mobbaren att förändra sitt beteende. Vi vuxna måste våga se och våga vara vuxna och säga ifrån. Vi måste våga säga ifrån till andras barn men även inse att våra egna barn inte alltid är de änglar som vi kanske tror att de är och faktiskt säga ifrån även till våra barn. Jag hoppas att någon säger till min son om han är elak mot någon och jag hoppas att jag får vetskap om det så att jag kan ha ett samtal med honom.  Jag hoppas att någon säger ifrån om min son blir mobbad och visar honom att han har stöd och att han är värd att kämpa för.

Vi vuxna måste också förstå att barn härmar beteenden och vi vuxna är inte bättre än barnen när det kommer till mobbning. Vi pratar skit om andra, vi mobbar på arbetsplatser, vi tittar på program efter program på teve som faktiskt enbart går ut på att deltagarna ska vara elaka mot varandra, bilda pakter med och mot varandra, prata skit om varandra, vinna på andras bekostnad osv. Jag bojkottar sådana program! Jag skulle aldrig se på Paradise hotel eller något liknande program och jag hoppas att fler inser att tittarna måste välja bort sådana program för att få bättre program i framtiden, program som inte går ut på att mobbas. Barn tar efter vuxnas beteenden och vi måste vara förebilder, visa vad som är ok och inte!

Det är svårt och jag har själv som liten varit med och mobbat, men även varit den som har blivit retad. Jag har som vuxen pratat skit om arbetskamrater och om människor i min närhet. Man vill vara med i gänget och är det någon som är annorlunda och sticker ut så är det lätt att den blir måltavla för elakheter. Det gäller både barn och vuxna, både i skolor och på arbetsplatser. Varför bryr vi oss så mycket om att någon sticker ut, att någon inte helt passar in i mallen, att någon tycker eller tänker olika från oss själva, från den större gruppen? Vore det inte väldigt tråkigt om alla var exakt likadant, såg likadana ut och tänkte likadant? Vi kan inte tycka om alla människor men vi behöver inte för det vara elaka, trycka ner, visa den människan exakt vad vi känner eller få den personen att känna sig obekväm och utanför. Varför ska det vara så svårt att bara ta några djupa andetag och bara skaka av sig den där irritationen man känner inför någon och vara trevlig? Det är svårt men om man försöker dagligen, tränar på att inte falla in i skitsnacket, tränar på att försöka säga något positivt om personen istället så blir det nog lättare och trevligare.

En blogg som tar upp lite samma tema idag är Blondinbella.se. Läs hennes blogg! Idag har hon ett inlägg om att inte bli bitter, sur och avundsjuk när man läser/hör om framgångsrika människor och att man istället ska ta till sig av deras positiva energi och försöka få inspiration till att själv följa sina egna drömmar! Våga sätta upp mål. Jag gillar Blondinbella, läs hennes blogg!:-)

Ha en fin dag!:-)

Jag tänker på familjerna och vännerna till de två svenska militärerna som dog i Afghanistan igår. Jag tänker på dom och andas ut, min egen bror kom hem därifrån några dagar innan och jag är så glad att det inte var han. Nu hoppas jag innerligt att han inte ska dit igen, att han väljer att stanna hemma och att jag slipper oroa mig. Fast å andra sidan tycker jag att vi ska ställa upp med trupper i Afghanistan och jag vet att jag inte kan övertala honom att stanna hemma men jag hoppas att han tänker över beslutet noga.