Å idag fick jag slänga av mig kläderna och lägga mig på en varm, skön massagebänk och njuta av en skön behandling och avslappnande musik. Först fick jag hela kroppen peelad och sen fick jag krypa ner i ett kurbad som svämmade över av skum och bubblade skönt. När jag nästan somnat blev jag hämtad igen och fick krypa upp på massagebänken igen och då var det ännu varmare. Fick en härlig helkroppsmassage med en massageolja som doftade gott. Behandlingen avslutades med ansiktspeeling och ansiktsmassage. Det var så otroligt skönt! Massageterapeuten var bra och det bästa var att hon var tyst. Vissa brukar vilja prata och när jag får en spabehandling vill jag att det ska vara tyst, jag vill få fokusera på mig själv och på att slappna av.

Tänk om man kunde gå på spabehandlingar oftare, åka på spaweekend några gånger per år! Jag har fått och även unnat mig själv spabehandlingar rätt många gånger, men tänk att få massage en gång i veckan och en ansiktsbehandling i månaden. En dröm vore ju om man kunde få börja dagen med en massage en gång i veckan och yoga en gång i veckan. Förut gick jag på morgonyoga en gång i veckan och det var så skönt att få börja dagen med att stretcha ut hela kroppen och bara försöka fokusera inåt. Jag saknar yogan. Ska fösöka ta upp den igen fast här hemma.

Jag tror att det är viktigt att unna sig själv tid att bara slappna av, att få varva ner både kroppen och själen. Det räcker inte med någon gång då och då, jag tror att vi behöver göra det ofta, varje vecka eller helst varje dag. Självklart behöver det inte vara i forma av spabehandlingar, det kan vara enkla saker som att ta en promenad, att andas ordentligt i fem minuter, gå och träna, ta en springtur, köra lite yoga hemma, krypa upp i soffan med en bok och en stor kopp te, ta en långfika med en bra vän och mysa med älsklingen.

Vad ska ni göra för att varva ner den här veckan? Vad ska ni unna er själva?

Läste en artikel om Vellinge där Vellingebor samlats för ett möte angående att ett boende för ensamkommande flyktingbarn ska placeras i kommunen. Det var enligt artikeln en hatisk stämning och ortsborna vill inte ha dit flyktingbarnen. Tragiskt att många är så ovilliga att hjälpa, att så många har så många fördomar och så stor rädsla inför något som de nog egentligen vet väldigt lite om. Jag tycker det borde vara en självklarhet att alla kommuner ska dela på ansvaret att ta emot flyktingar och ensamkommande flyktingungdomar och barn är dem som kanske är mest utsatta och behöver mest hjälp. Man kan ju fråga sig hur flyktingbarnen i Vellinge kommer tas emot och hur de kommer att behandlas. Får hoppas att ortsborna blir motbevisade och att deras rädslor inte besannas och att fördomarna utmanas.