När jag är ute och går brukar jag ofta gå och prata för mig själv, eller ja inte bokstavligt talat så att jag rör på läpparna men jag pratar med mig själv i huvudet. Det kanske dom flesta gör när de är själva? Ja helt enkelt jag tänker!:-) Försöker peppa mig själv till att tänka positivt och en promenad är ett perfekt tillfälle att göra just det. Innan förlossningen så försökte jag till exempel se förlossningsförloppet framför mig och peppa mig till att jag skulle hitta styrkan att fixa förlossningen, stå ut med smärtan och orka. Jag såg framför mig mina målbilder (min efterlängtade bebis på bröstet, att få skicka sms till de närmaste om att vår bebis äntligen var här, se min man hålla i vårt barn för första gången) och så tänkte jag hur jag skulle andas och samtidigt ta fram dom där urkrafterna. Jag känner nu i efterhand att det var ett väldigt bra sätt att förbereda mig inför förlossningen. Jag kunde ju inte föreställa mig hur förlossningen skulle bli, hur det skulle kännas men det här var ett bra sätt för mig att pusha mig själv till att tro på mig själv och mina krafter.

Idag under min promenad gick jag och försökte bygga upp lite jävlar anamma att inför jobbsökandet som jag måste ta tag i så småningom. Jag försöker intala mig själv till att tro att jag kommer hitta ett nytt jobb, att jag vågar skicka dom där spontana breven med mitt CV till arbetsplatser där jag verkligen kan tänka mig att arbeta. Jag ska ha ett nytt arbete, så är det bara! Jag har kompetens till så mycket mer än vad mina arbetsuppgifter nu kräver av mig. Jag är ung, driven, bra på att planera, organisera och att se dom jag arbetar med. Jag fungerar bra i grupp, jag tar för mig, jag tar initiativ och gillar att ta en ledande roll när det behövs och jag tycker om utmaningar och att utvecklas. Klart att jag kommer att få ett nytt jobb! Visst det är dåliga jobbtider nu men jag kommer hitta ett nytt arbete. Så det är vad jag ska intala mig själv nu framöver! Jag kommer att hitta ett jobb och jag hoppas jag hittar ett där jag slipper pendla, ett i stan med kontorstider och möjlighet till flex så att jag kan träna någon lunch i veckan.

Annars under mina promenader brukar jag även försöka gå igenom vad jag vill göra i framtiden, vad jag är nöjd med i mitt liv och vad jag vill förändra. Jag brukar försöka peppa mig själv med positiva kommentarer om vad jag har lyckats med hittills och pusha mig själv till att tro att jag därför kommer lyckas även med det jag vill i framtiden!

Promenader är bra! Det ger motion samtidigt som det är ett perfekt sätt att rensa huvudet från negativa tankar och oro och istället fylla på med ny energi och nya positiva tankar! Jag ska försöka få till en rutin att gå så gott som varje dag. Än så länge säger min son inte emot utan sitter nöjd i sin vagn. Oftast sover han men idag var han faktiskt vaken hela promenaden men satt mest och log för sig själv och tittade på mig. Nöjd liten kille!:-)

Efter tre veckor hemma hos föräldrarna, en veckas besök av en kompis med barn och en helg med besök och middag med många vänner så är det äntligen vardag i morgon! Det har varit mysiga, trevliga veckor men som jag längtat efter vardag och rutiner. Jag har kommit fram till ännu mer nu hur viktigt det är med egentid. Jag är inte en person som fixar att ha gäster under en lång period hur kul det än är så behöver jag egentid, familjetid och partid! I morgon börjar vardagen igen med rutiner! Jag har nog aldrig längtat så mycket efter vardag. Nu menar jag vardag som föräldraledig. Något jag inte längtar efter är vardag med jobb, jobb, jobb, lämna på dagis, hämta på dagis. Jag vill inte! Jag får ångest av tanken! Jag vill få forma mitt liv som jag vill. Arbeta 50 procent men med en heltidslön, bo där jag vill vilket innebär närhet till stan med gång/cykelavstånd till jobb och dagis. Jag vill få lägga tid på familjen. Jag vill inte stressa en trött unge till dagis och hämta en trött unge på dagis. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med, där jag känner att jag utvecklas och mår bra men att jobbet är ett sätt för att ge mig en inkomst så jag kan leva ett liv med familjen. Många frågor snurrar i huvudet, hur vill jag leva mitt liv? Har jag valt rätt när det gäller utbildning och yrkesområde? Vill jag verkligen detta eller vad vill jag göra? Hur ska jag och min man forma vårt liv på bästa sätt för oss och för vår son? Var vill vi bo? Hur ska jag hantera ångesten över att bo för långt bort från familjen?  Det känns skönt att veta att jag har några månader att fundera kring dessa frågor och jag får försöka tänka att det mesta brukar lösa sig till det bästa.

Nu är det alltså fokus på vardag som föräldraledig och nu ska vi få till rutiner igen! Jag ska börja gå mina barnvagnspromenader igen (försöka varje dag), jag ska försöka gå på öppna förskolan en gång i veckan, sångstund en gång i veckan och så ska vi börja på babysim tillsammans på helgen. Jag ska försöka träna 1-2 ggr i veckan och springa några dagar i veckan. Jag ska dessutom börja läsa en distanskurs vilket gör att jag måste få till rutiner när det gäller att läsa in litteratur och skriva uppgifterna.

I morgon är det vardag igen, skönt!!

På måndag börjar äntligen vardagen igen! Har varit hos familjen i tre veckor över jul och sen haft besök här en vecka och jag är helt slut nu. Längtar verkligen bara efter vardag, rutiner, att få umgås med mig själv och min son och inte vara social hela tiden, att få vara en liten familj igen, ha tid med min man, slappa, träna, gå promenader osv osv. Det har varit jättehärligt med besök men efter en vecka med en ettåring på besök är jag seriöst tröttare än efter förlossningen tror jag...:-) Ikväll kommer nästa besök men dom stannar bara över helgen och jag ser fram emot besöket och trevliga middagar.

Uppdaterar bloggen mer efter det helt enkelt, när vardagen är här igen!!:-)

Ha en fin helg!

Det känns som att jag har så mycket sorg inom mig, så många tårar som behöver komma ut! Saker måste bearbetas, oron måste få mindre utrymme i mitt liv. Idag har varit en fin men sorglig dag. Ett vackert avsked. Ett liv som tagit slut och människor som möttes för att minnas. Tänk så många människor som passerar i ett liv, som länkas samman genom gemensamma vänner och bekanta, genom intressen och arbete. Tänk att en människa kan betyda så mycket för många och vara viktig på olika sätt för olika människor. Tänk hur många minnen som finns och hur alla människor får ha sina egna minnen av en älskad och saknad människa.

Ett vackert avslut, en vacker men ledsam dag.

Ann Heberleins bok en sista gång jag lovar....:-) Nu är den färdigläst och den är fortfarande så bra! Jag hoppas jag kan inspirera någon bloggläsare att läsa denna bok Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar. Hon skriver i slutet av boken "Jag hoppas att det du nu läst kan hjälpa dig att ta dig själv, ditt värde, dina rättigheter, idna skyldigheter och din skuld på allvar, att den kan inspirera dig att respektera dig själv och ditt ansvar lika mycket som du respekterar andra människor och deras ansvar. Du har makt över ditt liv" Du är fri att välja och fatta egna beslut - och du har ansvar för alla dina val och dina beslut. Det du förväntar dig av dig själv ska du givetvis också förvänta dig av dina medmänniskor.".

Tänk om fler kunde sluta skylla ifrån sig, om fler förstod att de själva har ansvar för sitt liv och sina handlingar och att det är upp till var och en om man vill förändra sitt liv. Vi klagar ofta på andra och tänker att någon annan ska fixa, någon annan ska rädda situationen när det är vi som har gjort fel. Jag tycker faktiskt ärligt talat att det finns för många lata människor som åker räkmacka på andras bekostnad. Självklart är majoriteten av de arbetslösa ofrivilligt arbetslösa och vill inget hellre än att hitta ett arbete, men så finns de faktiskt dom som enbart borde få höra ett "Skärp dig, klipp dig och skaffa ett jobb". Det finns människor som anser att de inte behöver arbeta för de kan få pengar från soc. De finns dom som sitter hemma och super veckan lång och sen har mage att klaga på att invandrarna kommer till Sverige och tar våra jobb och kostar oss skattepengar. Jag har mött dessa människor och jag skulle bara vilja skrika till dom "Och vad fan gör du då? Vem betalar din sprit? Vem betalar dina ungars placeringar på olika HVB-hem?, Vem betalar sjukvårdskostnaderna för den stackars invandrare som du sparkade ner bara för att du hade lust?"

Läs boken Det var inte mitt fel av Ann Heberlein! Den är tänkvärd och hon har bara så rätt i mycket av det hon skriver!! Nu har jag tjatat nog om den här boken. Dags att börja på en ny!:-)

Vackert men kallt ute idag! Tog en skön morgonpromenad med en kompis. Önskar innerligt att jag hade hittat täckbyxorna för det var kallt med värmeställ och mjukbyxor. Änderna frös nog dom också och jag hade inte med mig alls mycket bröd. Tror jag ska köpa en billig limpa och ta med till dom stackars fåglarna. Hur kan man frivilligt bosätta sig i norr. Jag är från början från Dalarna (och det är där jag är nu) och längre upp än så skulle jag aldrig flytta. Vackert och härligt med snö men jag gillar att vara en bit ner i landet i alla fall, där våren kommer lite tidigare och där vi inte har så mycket snö. Jag är glad ändå att vi fick en riktigt vit jul med mycket snö och kallt men det får gärna bli minus 5 istället för minus 15 som det är nu. Skön promenad och skönt att komma in. Vi har en lugn dag hemma och skrutten har magont så vi gör inte mycket mer än ligger i sängen och gosar.

Hoppas ni alla får en fin dag!

Trött, tröttare, tröttast! Nu känns det som jul och nyårs dagarna är över. Många börjar arbeta i morgon men jag har ju lyxen att vara föräldraledig så jag fortsätter njuta av ledigheten. Igår hade vi dop och det var fint och mysigt och roligt att alla kunde komma. Många fina presenter, gott fika och så stjärnan för dagen som var sötaste söta först i dopklänning av det mer tjejiga slaget men med blått band och sedan i kostym...:-)

Det har varit full rulle hela tiden i jul med många som ska hinnas med så det blir skönt med några lugnare dagar nu innan hemfärd och tillbaka till vardagen. Äntligen kanske det finns lite tid för att sitta i soffan och läsa en bok.

Somnar nog tidigt idag! Godnatt!!

Första dagen på 2010 är snart över och ja det blev väl en bra dag! Sovmorgon, bakade, tog en springtur, spelade spel och kollade på På spåret och fick in min första 10-poängare. I morgon är det en stor dag. I morgon döps vår lilla prins och det ska bli mysigt! Familj och några nära vänner samlade och jag hoppas på en trevlig och bra dag.

Nyårsafton blev lugn och skön med god mat och familjemys och massa spel. Jag är inte någon bra förlorare, i alla fall inte när jag spelar mot min man men det var ändå roligt. Besserwisser kan jag rekommendera till alla som gillar frågespel.

Alldeles för trött för att komma på något att skriva om idag så får skriva mer en annan dag.

Godnatt!:-)